Tårarna bara rinner..
Staffan - min stora kärlek och min bästa vän - åkte hem idag. Vet inte riktigt när vi kommer ses nästa gång men jag vet att det kommer dröja betydligt längre än vad jag hade önskat. Helst hade jag ju velat att han kom tillbaka redan imorgon! Ibland undrar jag hur jag har hjärta att vara ifrån honom.. men våra underbara två veckor tillsammans har gjort mig övertygad om att det alltid kommer att vara vi, oavsätt!! Jag älskar dig Staffan! Du och Jag.
Blandat i all sorg ligger också lite glädjetårar. Eller mycket glädjetårar skulle jag vilja påstå! Var precis inne på systers blogg som hon tagit upp igen. Den fick mig att stortjuta.. http://peloma.blogg.se/
Jag har aldrig kännt mig närmare henne trots att vi aldrig varit så långt ifrån varandra. Jag kunde inte vara en stoltare storasyster än vad jag är just nu. Du lyckades and yet there is more to come!
Imorgon ska vi prata med varandra (över Skype) för första gången på ca 5 månader.. Jag är nervös måste jag erkänna, men glad.. och förväntansfull!
Ps. Jag ska kämpa med mig själv, jag ska göra min storasyster stolt, kan knappt bärga mig. En dag ska världen få se mig och min potential. Ds
Du lyckades!!
gud så fint! jag gick in på din systers blogg och oj vilken skillnad man ser på henne på bilderna! hur söt som helst är hon på den nya bilden. du måste vara hur stolt som helst. är jätteglad för din och nattas skull att det går bra för henne :)det med staffan blir förhoppningsvis bättre. ni vet att ni har varandra och att ni är så ---> X *korsar fingrarna' även om det kanske inte hjälper nu.
gissa vad jag åt ikväll? ;) KRÄFTOR!!! hihi. skickade mms till dig men vet inte om det kom fram. vad händer imorgon dag? jag ska och kolla ställen där man kan göra det där som du, jag och filippa vill göra. you know.
puss natti!
Haha, nej det har du helt rätt i. Jag aknske borde sätta igång och sticka så det bara är att trä det på cykeln när jag kommer hem:D
Vad underbart att det fortfarande känns som att det verkligen är du och Staffan! Det gläder mitt fruntimmershjärta och minst lika glad blir jag av att läsa hur bra det går för Natalie!:-)
Jag hoppas att du fick mitt sms och förstod att jag inte kunde prata. Hör av dig om när du kan nästa gång. Jag kan! Mamma sa vad du hade skrivit och det var nästan att hon inte fick fram vad hon ville sagt(hon hade gråten i halsen). Jag är så glad för din skull, du anar inte! Och det glädjer mig att Natalie mår så mycket bättre! Puss och kram!
