Då var jag tillbaka igen.

Hur känns det?

Ja, det känns som att mina 9 månader kvar här inte är särskilt långt alls. Det är trots allt bara en graviditet och det har ju StinaLee som bara är 23 år redan gått igenom utan att man ens hann lägga märke till det. Så 9 månader är egentligen ingen tid. Däremot känns 6 månader betydligt längre. Det är 6 månader kvar tills jag träffar Staffan nästa gång och det känns som ett helt halvt års väntetid. Som att stå i kö till att åka en rolig berg-och-dalbana i ett helt halvår.. Så känns det just nu!


Men min tid hemma var helt underbar!!

Höjdpunkterna var:

(förutom att träffa familj och vänner såklart, vilket var syftet med hela min hemresa)

Resan till Gotland och återseendet av Natha



Min älskade syster är tillbaka, fri från drogen.

Det var helt underbart att komma dit och se hur hon har det och få uppleva vilka underbara människor hon är omringad av. Det var fullt av tårar när vi först såg varandra och kramade om varandra och för första gången på länge är vi på samma plan.

Jobbigare var det att åka ifrån henne igen. Nu när det äntligen känns så bra mellan oss kändes det svårt att behöva lämna kvar henne där, men jag vet att det gör henne gott och att vi ses igen!:)

Att Santos kände igen mig

Santos är min katt och jag vet att jag är en tönt men jag blev helt otroligt glad över att han kände igen mig eftersom jag väntat mig vara bortglömd. Icke sa Nicke, han följde efter mig vart jag än gick.


Santos (den vit & svarta) och Lussan (Nathas katt)


Inte hade han glömt att han alltid lägger sig över mina axlar heller:)

JULAFTON!

Med glögg och pepparkakor framför Kalle Anka..

..med svenskt julbord..

..med familj och släkt..


.. med en dåligt, svenskt, utklädd jultomte..


.. och med sällskapsspel och julgodis i sin traditionella ordning direkt efter tomtegröten!

Juldagen

Då var det fest hos Jockes föräldrar som så snällt hade lånat ut huset till oss och därefter gick vi till Bahnhof. Jag hade väntat mig en liten fest och att alla andra dessutom skulle komma sent pga julmiddagar med släkten.

Helt ovetande knackar jag på, möts av en lugn Rosanna som säger "det är bara jag och P här än så länge". Går in i vardagsrummet och möts av HELA GÄNGET+ lite till som hoppar fram bakom soffan och skriker SURPRISE!! OM jag blev förvånad. Jag var så chackad att jag var helt darrig hela kvällen.. Jag har de bästa vännerna i världen, det spelar ingen roll var nån annan säger för de har inte träffat på mina än!:)

Hjärnan bakom det hela: Rosanna!


Rosanna och P, påväg ner till stan.
Har en sisådär 1000 närbilder på alla så det blir tyvärr för mycket att lägga upp..
Men TACK för en superkväll!!!!

Lägenhetsfest hos Rebecca och Victor i vanlig ordning

DET har jag saknar kan ni tro! Med drickespel såklart!:) Ingen fest utan drickespel! SATAN att vi missade att sjunga snappsvisor.. det tillhör också våra förfester att göra det..

Staffans julklapp

En heldag i hans lägenhet i Lund, bara han och jag. Han lagade trerättermiddag till mig och gjorde ett litet hemmaspa för mig! Du är underbar älskling!!

SVENSKT MAT!!!!!

NU står Nyår i New York på kalendern så hur bitter jag än är över att vara ifrån er alla därhemma så ska det bli ett sjuhelkises nyår!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLIHOPA! Mitt nyårslöfte 2010 är att uppskatta allt och alla jag har runt omkring mig. ALLA ni betyder så himla mycket för mig! Jag ska uppskatta vardagen och uppskatta helgerna. Hitta på saker och inte vara bitter över att "det inte finns något att göra", för det finns det alltid:)