Satt igår och läste en bok i soffan när Peter satt på golvet och lekte med sitt lego. För att komma ifrån ämnet vill jag bara påpeka att jag faktiskt är en utomordentlig Au Pair som LEKER med mina barn, men när jag frågade Peter om han vill leka med mig sa han till min stora förvåning nej.
Så tillbaka till ämnet. Det var små armé lego-gubbar som han satt och lekte med också behövde han hjälp med att laga pansarvagnen som gått i bitar. Medans jag sitter där och pillar i min koncentrerande tystnad säger han: They are armé men. My oncle Steve is in the armé. I don´t like the army because you know Erica, they can die in the war and I don´t want him to die.. Också tittar han på mig pch nickar försiktigt som att han precis lärt mig något nytt.
Total tystnad.

Vad svarar man en 5 åring på det? Att han har fullständigt rätt i att hans morbror kan dö vilken dag som helst? Ljuga för honom och lova att det kommer inte hända?

Jag blev stum och till min lättnad förväntade han sig inte något svar utan återgick till sin, utom sitt medvetande, grymma lek med sitt oskyldiga lego..

Lilla Hjärtat då!