Göteborg förra helgen, London denna helgen och Paris i veckan.
Hemskt vad berest jag har blivit..

I helgen så hade vi New York/New Jersey reunion i Göteborg med en hel bunte fantastiska tjejer från USA åren: Min andra hälft Filippa Norrthon, min bästa knasboll Camilla Sjöholm, söta underbara Issa Petersson, Maria Lindberg - grannen från gamla goda tiden som blev min närmaste vän och härliga, världens enda Caroline "Bambi" Wennerberg.

Vid 14 kom jag upp till Götet och möttes upp av Filippa. Vi gick och käkade på Hard Rock på avenyn och sen gick vi hem till Pippan. Det blev förfest där hela kvällen och sen gick vi ut. Dagen efter åkte vi till Ramberget och spelade in en del roliga filmer (finns på facebook) och sedan gick vi ut och åt innan jag åkte tillbaka till Skåneland igen.



FY FAN VAD KUL DET VAR ATT TRÄFFA ER MINA UNDERBARA!! Så himla synd att Caroline Markusson och Jennifer Olofsson inte kunde komma! Då hade kvällen varit fulländad.. om man bortser från det tråkiga utestället vi gick till. Bu för det.. Kebaben efteråt var roligare.

Jag är väl egentligen ute lite för sent för att jag ska kunna bidra till att stoppa Sverigedemokraterna till att komma in i riksdagen men nu när de tyvärr har gjort det så måste jag bara få uttrycka min förfäran.
Eller ska jag kanske säga skam..

I Sverige så är Skåne det landskap där överlägset flest röstade på SD. 8-11 % om jag inte minns fel..
Dessutom - i Helsingborg så är Dalhem (där jag bor) det område där absolut flest lade sin röst på SD.
Var 5:e (!!) person röstade på Sverigedemokraterna! Det är ju helt befängt!! Här bor ju för fasen bara invandrare (nästan). Vilket måste innebära att nästan varenda svensk som bor här måste ju ha röstat på dom! Om ni röstar på ett parti som står för främlingfientlighet så bör ni nog ta och söka er efter ett annat område för här är ju för fan nästan lika mångkulturellt som i New York.
Och för er idioter, hoppsan kallade jag nån för idiot nu..? JA, idioter!!!, som tror att SD inte är ett främlingsfientligt parti så vill jag hänvisa till denna text där Sverigedemokraternas kandidat Marie-Louise Enderleit kommenterar på sin Facebook sida: "Ställ upp invandrarna här på filmen o sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse o sätt frimärke o skicka dom dit där dom hör hemma". 

Hösten 2009 skriver Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i en debatt på Aftonbladet att "Muslimerna är vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år".

Dessutom:



Att TV4 väljer att cencurera SD reklamkampanj för att det är hets mot folkgrupp säger väl för fan sitt om vilket jävla parti vi snackar om!? Eller!?
Och vad är tanken med att ett gäng muslimkvinnor jagar en svensk pensionär??
Om man försöker gå ut med att man inte är främlingsfientliga så är väl detta ett väldigt dåligt sätt att försöka bevisa det på?
Trots detta så finns det fan i mig idioter (och tyvärr väldigt många) där ute i vårt avlånga land som fortfarande förnekar detta!
Min tanke är nu:
1. Är det verkligen så att folk är så totalt IQ befriade att de faktiskt inte inser att det är ett rasistparti
eller 2. Förnekar dom det bara för att kunna slingra sig runt att det faktiskt är för just den anledningen till att de röstar på SD?

Sverigedemokraterna har sina rötter i den svenska nynazismen. Den första partiledaren Anders Klarström var med i Nordiska rikspartiet och den första revisorn Gustaf Ekström var frivillig i SS under andra världskriget. Sverigedemokraterna har 51 kanidater med anknytning till nynazismen på sina listor till årets val.

Behöver svenska folket verkligen mer bevis på att de faktiskt handlar om nazism, razism och kränkning av andra människor här?
Just nu måste jag säga att jag skäms över att bo på Dalhem. Jag har aldrig gett så många vädjande artighets leenden till mina utländska grannar för att på något sätt försöka säga: jag lovar jag och mamma är de enda svenskarna här som faktiskt inte röstade på SD... jag lovar!
Jag skäms över att vara skåning då jag lyssnar på Rix FM på hissa och dissa inslaget och får höra alla inskränkta skåningar som ringer in och hissar Sverigedemokraterna och när de får frågan om varför de röstat så, och svarar att: Det är för jävligt att folk inte ens kan svenska när de bor i Sverige. så skäms jag ännu mer.
Att Sverige röstat in ett parti jag kan föra liknelser med Tysklands SS så är det till och med pinsamt att vara svensk just nu!

Läs 10 skäl att INTE rösta på Sverigedemokraterna här och få mer insikt i vad det egentligen är ni står för. Tyvärr måste jag säga det att, demokrati eller ej men somliga borde få sin rätt att rösta indragen...

Inget att lyssna på på radion idag..?

Jodå, här är hopsamling på de gånger jag var med i radion på CBS i New York för er som inte sett det än:

Rock Chicks Live 30/4

Vill ni inte kolla hela så börjar jag på 14.20 min in i programmet.

Rock Chicks Live 14/5

13.30 min in börjar jag.

Rock Chicks Live 13/8

Och här börjar vi på ca 27:10.

Riktigt kul har det varit att vara med på radio och verkligen en erfarenhet! Hoppas att jag kan hålla på mer med radio. Fick förresten reda på sista gången jag var där att det var på USA strösta radio-produktion som jag var med. CBS radio. Kul!
Listen and enjoy!

Då är jag hemma igen! Galet... jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan eller var jag ska börja.
Jag tar det från början..

Efter vår Cali/Vegas resa (som för övrigt var det roligaste jag gjort i hela mitt liv, but what happens in Vegas stays i Vegas! Bilder finns dock på facebook) kände jag mig ganska redo att åka hem.
Det var/är väldigt få av Au Pairerna kvar och jag kände mig klar med själva Au Pair livet. Däremot långt ifrån klar med New York!

Dagen innan avfärd var hemsk.. Att packa ner alla sina ägodelar i 2 resväskor och konstatera att jag måste slänga en 3:e del för att överhuvudtaget få hem allt kändes väldigt märkligt! Mina vänner kom över och att inte veta när eller om man ses igen är ingen rolig känsla. Hela dagen var Lexi som en plåster på mig och det fälldes många tårar från alla håll och kanter.

1:e september - dags att åka..
Jag hade lovat Lexi att gå upp tidigt för att gå ut och käka frukost med familjen och sen spendera så mkt tid som möjligt med henne och Peter. Tyvärr gick nästan all tid åt att få ihop det sista.
Innan Doug skjutsade mig till flygplatsen kände jag mig ganska lugn - tills det var dags att säga hej då. Jennifer, Lexi och Peter stod på garageuppfarten och Lexi hade rödsprängda ögon efter allt gråtande. Hon storgrät när vi kramades Hej Då och det var hjärtskärande att sätta sig i bilen och höra hennes hysteriska snyftningar genom den öppna bilrutan när vi åkte iväg.

Väl hemma mötte ännu en tårögd mamma upp mig på flygplatsen och det var underbart att få en "mamma-kram" igen!! Att ingen visste att jag hade kommit hem gjorde det hela mkt roligare då jag åkte runt och överraskade alla!:)

De här första dagarna har varit fullspäckade med samtal jag varit tvungen att ringa hit och dit och nu känner jag att jag kan landa på riktigt...
Att komma hem efter 1,5 år och ta upp ett liv man lämnade bakom sig är inte det lättaste. Folk förändras och Jag har förändrats. Just nu försöker jag ta en dag i taget och ha så kul jag bara kan, träffa så många jag kan och njuta av tillvaron så mycket jag kan. Istället för att vara bitter över att inte längre vara kvar i New York så försöker jag uppskatta allt jag har fått uppleva och försöker blicka framåt på nästa fas som nu börjar i livet. Jag försöker vara så positiv jag bara kan för att inte hamna i nån depressions-svacka, vilket jag tror kan vara väldigt lätt.. Att ha så underbara människor omkring mig som jag har här hemma hjälper emormt! Ta åt er av det allihop! Ni är bäst!

Jag saknar New York och New Jersey enormt mycket. Jag saknar samanhållningen mellan alla oss Au Pairer! Filippa Norrthon, Sofia Hammarström, Nathalie Journath, Camilla Sjöholm, Jennifer Olofsson, Caroline Markusson, Issa Petersson, Angelica Rådman, Caroline Wennerberg - Tack för att ni gjort året till ett oförglömligt år! Ni har varit så mycket mer än bara vänner och utan er hade jag nog inte fixat det!!
Maria Lindberg, du är guld värd som tog hand om mig när jag kom - ny och vilsen utan att känna en själ i New Jersey!
Emma Frick, Du var den första jag lärde känna och det var så skönt att veta att man åtminstonde hade EN vän där borta i det stora, då skrämmande landet!
Carolina Thorild, dig var man alltid lika glad att se! Större energiknippe får man leta efter!
Jag saknar familjen, framförallt Lexi och Peter! Dessa underbara ungar har ettsat sig fast i hjärtat!! Jag saknar, huset, idyllen i Upper Saddle River, människorna, attityden, närheten till New York och storstadskänslan.

Kort och gott - jag längtar tillbaka men trivs i nuläget.

Min framtidsplan just nu ser ut såhär:
Jobba på Ikea fram till våren. (Fick jobba där idag) :)
Då vill jag börja plugga Journalistik/multimedia i antingen sthlm eller Köpenhamn.
Antingen 2:a året eller sista vill jag ta ett utbytesår i USA och förhoppningsvis få jobb så jag kan stanna och jobba där ett tag.

This is my new life.. I'll talk to you soon!


<3