Vill utlova en förbättring

Jag är urusel på att använda min kamera. Men det är konstigt att när jag nu har glömt den hos P, plötsligt är frustrerad över att jag inte kan fota något..
Jag lovar att jag ska bli bättre på att använda den och dela med mig av min fångst när jag väl hämtat hem den...

Sista dagen på jobbet imorgon!! Så underbart härligt!

Igår löd total otur för mig hela dagen!

* Har tydligen gjort av med ett par nycklar på jobbet som inte ens är mina.. De är fortfarande inte återfunna.
* Fick beskedet att jag kanske måste jobba nästa vecka också. Jag som varit insälld på imorgon så länge. (Idag fick jag dock reda på att jag slapp, på min egen önskan)
* Mamma ringer och säger att en kattajävor varit uppe på bordet här hemma och spytt ner en massa papper/handlingar som jag behöver inför USA. Nu måste jag fixa nya. Som om jag inte har nog att göra.
* Bränner mig rejält på tummen i kakelugnen när jag ska stoppa in mer ved.
* Ska försöka skriva ut ett nytt fomulär om ansökan till internationellt körkort (det var det som var mest nerspytt) så kommer jag inte in på deras hemsida pga någon uppdatering.. 

Allting verkade dessutom vara emot mig. Små saker ni vet som gör att bägaren rinner över. Som att jag råkade överkoka (heter det överkoka?) mina spagetti. Som att mjukosten jag hade på jobbet bara räckte till min ena macka fastän jag hade två med mig. Som att jag sotade ner min nytvättade vita tröja med aska (strax innan jag brände mig). Som att alla Metro-tidningar var slut på jobbet när jag kom för att hämta en (det är dom aldrig). Som att jag snubblade i trappan... Osv. osv. osv......

Huslig

Idag är jag riktigt huslig. Har varit ute med hunden, har lagat mat och matlåda till imorgon, har gått ut med soporna, rensat katternas skit, diskat och fyllt diskmaskinen..
Det är tråkigt.. hushållssysslor är överskattat och underbetalt!


Se inte så förbannat lycklig ut..

Min otursförföljda Stockholmstur.

I onsdags tog jag flyget till Stockholm för att lämna visumhandlingar till ambassaden.

Det börjar med att planet som skulle avgå 17.55 blir försenat på grund av dimman och vi får informationen om att det kommer lyfta 20.10 istället. När väl klockan närmar sig 20.00 får vi information om att det fortfarande är för dimmigt och att vi måste åka till Kristianstad med anordnad buss för att därifrån ta flyget till Stockholm, eller boka om biljetten så att man åker morgonen efter istället. Jag bestämmer mig för att ta bussen till Kristianstad. Väl på bussen får vi vänta i ca 15-20 min för att busschauffören skulle få besked om att där verkligen fanns ett plan i där som väntade på oss. (Ett tag kom det till och med på tal om att vi skulle behöva åka buss ända upp till Stockholm) Till slut bestämms det att planet som skulle hämtat oss från början (17.55) som hade fått landa i Kristiansstad pga dimman här, ändå kunde flyga till Ängelholm för att ta oss till Stockholm. Så 4,5 timmar senare lyfter planet från Ängelholm men nu får vi åka till Arlanda istället för Bromma för att Bromma flygplats är stängt. Med buss blev vi sedan skjutade till Bromma och där blev jag till slut upphämtad av Kristina.

Dagen efter skulle jag infinna mig på ambassaden kl:10.00. Det är iskallt ute. 9.30 anländer jag och får ställa mig i en kö (utomhus) för att vänta på min tur. Ca. 9.50 kommer det ut en dam som säger att vi ska visa att vi har alla papper som behövs för att vi ska få komma in på ambassaden. När hon kommer till mig och tittar på mina papper visar det sig att det jag fyllt i för hand måste vara ifyllt på dator. "Jaha, så vad gör jag nu då?" "Ja, du får gå till ett bibliotek och ordna nya papper där. Du måste vara tillbaka senart 11.30!"
Får en vägbeskrivning till närmaste bibliotek som ändå visar sig ligga 15 min därifrån. Väl framme vid biblioteket visar det sig att det inte öppnar förrän kl: 13.00 (ALLA ANDRA DAGAR ÖPPNADE DET KL: 10:00. Vad är oddsen för det!?) Ringer Kristina och undrar vad fan jag ska ta mig till! Hon föreslår att jag får gå runt i affärer och föklara situationen och be om hjälp. Sagt och gjort. Börjar i en klockaffär och får napp direkt. Dessvärre var deras dator så gammal att de inte hade det program jag behövde för att kunna få tag i formulären på ambassadens hemsida. De föreslår att jag ska gå till kundtjänst utanför coop. Det enda kärringen där svarar mig är: "Nej, vi kan inte hjälpa dig" med en överlägsen blick som sa "Vad fan tror du egentligen!?" Hon hänvisar mig dock till 7eleven där de har datorer för uthyrning. Går ut på gatan men hittar inget 7evleven. Går tillbaka till kundtjänst och frågar var det ligger. "jasså det vet du inte..?"  Nej som sagt så är jag från Skåne till dumme fan, hade jag lust att slänga i huvudet på henne. Det visar sig att 7eleven ligger ytterligare 10 min bort och väl framme visar det sig att de inte har någon skrivare (såklart!) Springer ut därifrån med gråten i halsen och ringer Kristina i hopp om ett jävla mirakel.  Där står jag någon jävla stans på Östermalms kallaste gata med tårarna rinnande längs kinderna och med folks stirrande blickar mot mig. Inte heller Kristina kommer åt dokumenten från deras dator (på hennes jobb) så hon säger att det är bara att fortätta gå in i affärer och fråga om hjälp.
Springer tillbaka till det lilla köpcentrum där klockaffären och kundtjänst fanns. Klockan är 11.10 när jag springer in på Intersport och ber om hjälp. Där var de jättetrevliga och gav mig nytt hopp, men dessvärre fick de inte lov att låna ut någon dator till mig för deras chef pga inventering då alla deras datorer var ockuperade. De föreslog att jag skulle testa med någon affär där de säljer datorer eftersom de måste väl ändå ha programmet som jag behöver också.
Springer in på Onoff och försöker sansa mig för gråten sitter i halsen som en spya vill ut en sen lördagkväll.
Där finner jag räddningen! Med ispinnar till fingrar försöker jag så snabbt som möjligt fylla i det tre sidor långa formuläret med information och kl: 11.18 har jag papperna jag behöver i händerna. Nu skulle jag bara hinna tillbaka till 11.30 och tänk då att det tog mig 15 min. att ta mig dit.
Jag har nog aldrig sprungit så fort någonsin i civila kläder, jag har nog aldrig haft så ont i mina lungor och jag har nog aldrig pressat mig själv så hårt! Jag sprang förbi två joggare. Se den bilder framför er!!
3 minuter i halv är jag framme på ambassaden, genomblöt av svett och eftersom det var svinkallt ute kan ni ju tänka er hur jag mådde på kvällen och dagen efter!
Men jag har nog aldirg varit så glad och lättad som jag var när jag lämnade ambassaden.

Tack Onoff  på Östermalm i Stockholm! Jag tror inte ni är medvetna om hur mycket ni hjälpte mig den dagen!

Tack och lov gick planet hem som det skulle..

Skamligt!

Såg en intervju på TV igår, med Israels militäriska talesman där hon fick kritik för att de använder fosfor bomber som sprider sig över ett stort område vid användning och alltså skadar/dödar många civila.
Hennes svar på detta var att de bara anväder lagliga vapen.
Va!? Hur i helvete kan det vara lagligt att använda vapen som dödar så många oskyldiga människor och för att inte tala om barn!!? Barn som är så små att de inte ens hunnit ta ställning än får ändå offra sina liv för vuxnas idiotiska konflikter!! Fy fan vad världen är orättvis!
Och hennes svar är att de bara använder LAGLIGA vapen!!?! GÅ OCH STOPPA UPP DINA JÄVLA BOMBER I RÖVEN SEN KAN VI TALA OM HURVIDA DEM ÄR LAGLIGA ELLER INTE, KÄRRINGJÄVEL!
Har aldrig reagerat så över ett uttalande, som jag gjorde över detta. Där sitter hon på sin piestal och känner antagligen inte av ett skit av kriget (rent fysiskt) och ändå har hon mage att sitta och uttala sig så!!!

Skänker härmed en tanke åt alla oskyldigt drabbade i Gaza.

Vill understryka att jag inte tar parti. Jag vet alldeles för lite om kriget för att kunna göra det..


Jag har tagit ställning!

Har precis tagit beslutet att donera mina organ efter min död! Har funderat på det länge för varför ska människor behöva dö i väntan på ett nytt organ medans så många friska bara begravs..? Orättvist och sånt otroligt slöseri på liv. 
Vill du också ansluta dig? Gå in på www.livsviktigt.se eller ring donationlinjen på 020-77177, det är hur enkelt som helst! Sen känner du dig mäkta stolt över dig själv också.. Det gör jag! :) 

Nu är det på riktigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång..

Har precis kommit hem efter en lång och mysig fika hemma hos Helena och idag var mitt första riktiga förväl! Kommer inte träffa henne förrän tidigast april nästa år och det kändes väldigt sorgligt faktiskt! Plötsligt insåg jag att jag faktiskt kan känna mig väldigt ensam där borta. Just nu tänker jag mig bara hur kul jag kommer ha, men idag kom tanken upp att de dagar jag behöver någon och känner mig lite ledsen... så kommer ni inte att vara där. 
Vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att lämna er som står mig allra närmast!

Jag nös nyss med tandborsten istoppad i munnen. Gick inte att förhindra. Vitt lödder löddrade! Vitt luder ludrade.. White trash spanked her ass.. Nej nu går jag för långt.


Innan avfärd.

Nu börjar det verkligen märkas att jag snart lämnar detta land. Ska nämligen snart in till Helsingborg för att träffa Paula en sista gång innan jag åker, och imorgon ska jag träffa Helena en sista gång på ett år... Känns lite märkligt och overkligt.. Har inte riktigt börjat ta det på allvar än..
Så vill ni få en skymt av mig innan min avfärd så hör av er!! Och det sa jag helt utan självgodhet..:)

Se upp för var du dansar!

Visste ni att alla pubar, barer, diskotek, restauranger, ja ställen där det kan tänkas bli dans till musik, måste ha ett danstillstånd!?
Det är helt sant! Hörde det på radio häromdagen. Det var en kille som hade en tjejkompis som hade blivit ombedd att sluta dansa för de inte hade något tillstånd för dans på det stället hon var. Killen hade börjat söka om detta verkligen kunde stämma och det gjorde det och programledarna i P3 ringde upp för att själva fördjupa sig.
Det är inte själva dansandet i sig som är "olagligt" och det är inte du som dansar som blir straffad utan arangörerna. Man ville nyligen (2007) ta bort denna ofantliget korkade lag just på grund av den anledningen, men fick avslag för att polisen menar att det är ett bra argument för att kunna sätta stopp för "oroligheter/konflikter" i samband med nattklubbar, barer etc.

Utbildning på hög nivå i Jarlette-bloggen!

Jag har inget kvar att ge.

Hur många gånger förtjänar en människa att blir förlåten?
Kanske hur många gånger som helst.
Men hur många gånger klarar en människa av att förlåta?
För varje gång blir det svårare och svårare.

Ändå får jag skuldkänslor. Trots att det borde vara tvärt om.
Ändå flyr du mig. Trots att det borde vara tvärt om.

Kan man vara så egoistisk att låta bli att förlåta någon du älskar för att förhindra att själv bli sårad igen... och igen.. och igen?




RSS 2.0