Satt på bussen på väg hem innan idag när jag ser en dam i 50-års åldern stiga på. "Åh det är ju Karin på jobbet", tänker jag. Och inom loppet av 3 sekunder hinner jag tänka "Ska jag säga hej?" "Undrar om hon känner igen mig" "Jag kände knappt igen henne.." "Pinsamt om jag säger hej och hon inte vet vem jag är" "Ska jag hälsa eller ska jag inte..?"
Jag bestämmer mig för att inte göra det när hon går förbi, pga rädslan för att hon inte ska känna igen mig om jag hade hälsat. Men hon går inte förbi utan stannar vid min plats och sätter sig ner brevid mig. 5 sekunder hinner gå utan ett ord och nu är det försent att helt plötsligt vrida på mig och säga: "Hej Karin!". Då kunde jag ju likabra gjort det direkt.. Hela bussfärden sitter jag bakom mina solglasögon och gömmer mig, intryckt mot fönstret brevid min kollega..
Tänk om hon helt plötsligt hade märkt att det var mig hon satt brevid och undrat varför jag inte hälsat. Vad skulle jag då ha svarat. "Nej, jag bestämde mig för att inte göra det.." ?
Vid väla går hon av.
"Puh, jag lyckades!"