Inatt, alltså mitt i den självaste mörka natten, fick jag helt plötsligt en minst sagt sjukt märklig tanke. Helt plötsligt rusade bara orden i mitt huvud: "tänk om jag var en likmask och hela mitt liv bestod av att kräla runt bland mina lika och jag inte kunde göra en massa roliga saker!"
Hur sjukt är inte det då?? Jag var mitt imellan sömn och vakenhet och orden var ingen dröm men heller inte en kontrollerad tanke.. Det var liksom mitt imellan..
Och var fick jag detta ifrån!? Jag har ingen aning.
Men tanken är rätt intressant. Tänk om jag verkligen var en likmask och att jag hela mitt liv faktiskt krälade runt bland de många maskarna och trängdes om den mumsigaste likbiten. Tänk själv. Det måste ju vara en fruktansvärt dystert liv att endast överleva på någon annans död.
Då känner jag mig helt plötsligt jävligt lycklig över att vara människa och att vara jag! Det var kanske det som var meningen med min lilla "uppenbarelse". Att vara nöjd.
Jag är nöjd!


Jag hade tänkt att lägga ut en bild, men fy fan i helvetes karborrband! Ryyysssningaar. Jag ska bespara er det.