..är Lexi´s trots-period över! Hon är som helt omvänd och det känns så himla skönt. Anade ett visst förändrat beteende igår, men antog att det berodde på att Jennifer var där. Men tydligen inte alltså. Hon var jätteglad när jag hämtade henne på skolan, hon tar självmant (!) mig i handen, även om vi bara är hemma och ska ner til källaren, hon ger mig spontana kramar o.s.v. Ni anar inte hur skönt det känns. Hon har varit mitt lilla orosobjekt, och jag är glad att jag aldrig hann prata med Jennifer utan att Lexi fick "ändra på sig" självmant..

Idag på gymmet träffade jag och Maria, Caroline. En annan svensk au pair som tydligen också bor i Upper Saddle River och som galet nog kommer från Helsingborg!! Är inte världen bra liten ibland..