I onsdags tog jag flyget till Stockholm för att lämna visumhandlingar till ambassaden.

Det börjar med att planet som skulle avgå 17.55 blir försenat på grund av dimman och vi får informationen om att det kommer lyfta 20.10 istället. När väl klockan närmar sig 20.00 får vi information om att det fortfarande är för dimmigt och att vi måste åka till Kristianstad med anordnad buss för att därifrån ta flyget till Stockholm, eller boka om biljetten så att man åker morgonen efter istället. Jag bestämmer mig för att ta bussen till Kristianstad. Väl på bussen får vi vänta i ca 15-20 min för att busschauffören skulle få besked om att där verkligen fanns ett plan i där som väntade på oss. (Ett tag kom det till och med på tal om att vi skulle behöva åka buss ända upp till Stockholm) Till slut bestämms det att planet som skulle hämtat oss från början (17.55) som hade fått landa i Kristiansstad pga dimman här, ändå kunde flyga till Ängelholm för att ta oss till Stockholm. Så 4,5 timmar senare lyfter planet från Ängelholm men nu får vi åka till Arlanda istället för Bromma för att Bromma flygplats är stängt. Med buss blev vi sedan skjutade till Bromma och där blev jag till slut upphämtad av Kristina.

Dagen efter skulle jag infinna mig på ambassaden kl:10.00. Det är iskallt ute. 9.30 anländer jag och får ställa mig i en kö (utomhus) för att vänta på min tur. Ca. 9.50 kommer det ut en dam som säger att vi ska visa att vi har alla papper som behövs för att vi ska få komma in på ambassaden. När hon kommer till mig och tittar på mina papper visar det sig att det jag fyllt i för hand måste vara ifyllt på dator. "Jaha, så vad gör jag nu då?" "Ja, du får gå till ett bibliotek och ordna nya papper där. Du måste vara tillbaka senart 11.30!"
Får en vägbeskrivning till närmaste bibliotek som ändå visar sig ligga 15 min därifrån. Väl framme vid biblioteket visar det sig att det inte öppnar förrän kl: 13.00 (ALLA ANDRA DAGAR ÖPPNADE DET KL: 10:00. Vad är oddsen för det!?) Ringer Kristina och undrar vad fan jag ska ta mig till! Hon föreslår att jag får gå runt i affärer och föklara situationen och be om hjälp. Sagt och gjort. Börjar i en klockaffär och får napp direkt. Dessvärre var deras dator så gammal att de inte hade det program jag behövde för att kunna få tag i formulären på ambassadens hemsida. De föreslår att jag ska gå till kundtjänst utanför coop. Det enda kärringen där svarar mig är: "Nej, vi kan inte hjälpa dig" med en överlägsen blick som sa "Vad fan tror du egentligen!?" Hon hänvisar mig dock till 7eleven där de har datorer för uthyrning. Går ut på gatan men hittar inget 7evleven. Går tillbaka till kundtjänst och frågar var det ligger. "jasså det vet du inte..?"  Nej som sagt så är jag från Skåne till dumme fan, hade jag lust att slänga i huvudet på henne. Det visar sig att 7eleven ligger ytterligare 10 min bort och väl framme visar det sig att de inte har någon skrivare (såklart!) Springer ut därifrån med gråten i halsen och ringer Kristina i hopp om ett jävla mirakel.  Där står jag någon jävla stans på Östermalms kallaste gata med tårarna rinnande längs kinderna och med folks stirrande blickar mot mig. Inte heller Kristina kommer åt dokumenten från deras dator (på hennes jobb) så hon säger att det är bara att fortätta gå in i affärer och fråga om hjälp.
Springer tillbaka till det lilla köpcentrum där klockaffären och kundtjänst fanns. Klockan är 11.10 när jag springer in på Intersport och ber om hjälp. Där var de jättetrevliga och gav mig nytt hopp, men dessvärre fick de inte lov att låna ut någon dator till mig för deras chef pga inventering då alla deras datorer var ockuperade. De föreslog att jag skulle testa med någon affär där de säljer datorer eftersom de måste väl ändå ha programmet som jag behöver också.
Springer in på Onoff och försöker sansa mig för gråten sitter i halsen som en spya vill ut en sen lördagkväll.
Där finner jag räddningen! Med ispinnar till fingrar försöker jag så snabbt som möjligt fylla i det tre sidor långa formuläret med information och kl: 11.18 har jag papperna jag behöver i händerna. Nu skulle jag bara hinna tillbaka till 11.30 och tänk då att det tog mig 15 min. att ta mig dit.
Jag har nog aldrig sprungit så fort någonsin i civila kläder, jag har nog aldrig haft så ont i mina lungor och jag har nog aldrig pressat mig själv så hårt! Jag sprang förbi två joggare. Se den bilder framför er!!
3 minuter i halv är jag framme på ambassaden, genomblöt av svett och eftersom det var svinkallt ute kan ni ju tänka er hur jag mådde på kvällen och dagen efter!
Men jag har nog aldirg varit så glad och lättad som jag var när jag lämnade ambassaden.

Tack Onoff  på Östermalm i Stockholm! Jag tror inte ni är medvetna om hur mycket ni hjälpte mig den dagen!

Tack och lov gick planet hem som det skulle..