Ett år har passerat..
..sedan dagen då hon tog sin sista dos.
Grattis till ett år i ett drogfritt liv!! Tyvärr har jag inte kunnat följa resan på nära håll, men jag har aldrig upplevt så mycket livsglädje hos dig som jag gör nu! Psykiskt har jag aldrig kännt mig närmare dig än vad jag gör nu, trots att vi aldrig varit så långt ifrån varandra fysiskt.
Såhär skrev du i augusti 2009:
"Flickan som accepterade att ha döden bakom hörnet. hon som var så rädd att bli lämnad och övergiven, själv letade upp ensamheten och valde sorgen som närmsta vän. hon försvann i röken från heroinet!
Flickan med kärleken, hon som trodde hon kunde klara allt och inget kunde krossa henne och hennes missbruk. och inte kunde döden skrämma henne heller genom att titta fram bakom hörnen. Hon försvann någonstans i den dimma som besattheten skapade.
Flickan som erkände, erkände maktlösheten över livet som missbrukare. hon som strosade runt på stan och undrade hur hon skulle överleva en timme till..
Självklart kommer jag ihåg flickan som gick in på avgiftningen i Hbg med hopp om ett nytt liv, Men hon är borta nu.
Hoppet finns kvar.
Kommer ihåg flickan som gick ut från avgiftningen, rädd och osäker och hade helt överlämnat livet i andras händer i hopp att maktlösheten skulle avta. Hon är också borta nu.
Sedan kom flickan som bestämde sig! som tog nya tag, rannsakade sig själv i det dåvarande nuläget och tänkte framåt. Smak av hopp och styrka. Dressed For Succes!
Här sitter flickan som undrar vem hon är, som kämpar för att hålla huvudet över ytan. Då hennes enda hopp är hennes egen vilja att fortsätta då hon inte har något gammalt att stå på tårna på för att kunna vila lite.
Jag vågar inte drunkna.
Det är svårt.. men vet ni vad, jag kanske klarar detta!
Ni anar inte hur stark jag kan vara, inte jag heller.."
Jag är så jävla stolt över Dig Nathalie!! Jag tror inte du inser hur stark du är! Fattar du att du som 19 år gammal, hunnit vara nere på botten, lyckats vända och varit drogfri i 1 år och är nu på väg mot toppen!! Jag är så jävla imponerad och jag är ledsen att det krävdes så mycket för att få mig att inse vilken otrolig människa du är!
Grattis till ett år i ett drogfritt liv!! Tyvärr har jag inte kunnat följa resan på nära håll, men jag har aldrig upplevt så mycket livsglädje hos dig som jag gör nu! Psykiskt har jag aldrig kännt mig närmare dig än vad jag gör nu, trots att vi aldrig varit så långt ifrån varandra fysiskt.
Såhär skrev du i augusti 2009:
"Flickan som accepterade att ha döden bakom hörnet. hon som var så rädd att bli lämnad och övergiven, själv letade upp ensamheten och valde sorgen som närmsta vän. hon försvann i röken från heroinet!
Flickan med kärleken, hon som trodde hon kunde klara allt och inget kunde krossa henne och hennes missbruk. och inte kunde döden skrämma henne heller genom att titta fram bakom hörnen. Hon försvann någonstans i den dimma som besattheten skapade.
Flickan som erkände, erkände maktlösheten över livet som missbrukare. hon som strosade runt på stan och undrade hur hon skulle överleva en timme till..
Självklart kommer jag ihåg flickan som gick in på avgiftningen i Hbg med hopp om ett nytt liv, Men hon är borta nu.
Hoppet finns kvar.
Kommer ihåg flickan som gick ut från avgiftningen, rädd och osäker och hade helt överlämnat livet i andras händer i hopp att maktlösheten skulle avta. Hon är också borta nu.
Sedan kom flickan som bestämde sig! som tog nya tag, rannsakade sig själv i det dåvarande nuläget och tänkte framåt. Smak av hopp och styrka. Dressed For Succes!
Här sitter flickan som undrar vem hon är, som kämpar för att hålla huvudet över ytan. Då hennes enda hopp är hennes egen vilja att fortsätta då hon inte har något gammalt att stå på tårna på för att kunna vila lite.
Jag vågar inte drunkna.
Det är svårt.. men vet ni vad, jag kanske klarar detta!
Ni anar inte hur stark jag kan vara, inte jag heller.."
Jag är så jävla stolt över Dig Nathalie!! Jag tror inte du inser hur stark du är! Fattar du att du som 19 år gammal, hunnit vara nere på botten, lyckats vända och varit drogfri i 1 år och är nu på väg mot toppen!! Jag är så jävla imponerad och jag är ledsen att det krävdes så mycket för att få mig att inse vilken otrolig människa du är!
Lite mer än ett år sedan.
Nu
Vårt enda möte på över ett år!
Jag saknar dig. Jag älskar dig. Du är bäst. Jag är stolt över dig lillasyster. Och det ska hela världen få veta!:)
Kommentarer
Trackback
