Det finns ju så att säga "hundmänniskor" och "kattmänniskor". Jag vill påstå att jag definitivt tillhör den sistnämnda.
Att skaffa hund är för mig helt oförståeligt.. Jag ser det endast som en anledning till att behöva städa hemmet ett flertal gånger/ vecka, en extrautgift och ett nödvändigt ont att behöva gå ut och promenera 3 gånger om dagen. Snö, regn eller rusk, spelar ingen roll! Den lilla jycke du en gång skaffat dig har behov trots väderleken! Dessutom måste jag erkänna att gott luktar dem väl ändå inte? 
Varför vill man binda upp sig på något så mycket? Min pappa har hund, så jag vet vad jag pratar om när jag säger att du kan ju inte direkt göra några impuls grejer. Du måste ständigt tänka på att din vän ska få sina dagliga behov. Inget resa bort, inga dagsutflyckter, inget sova över.... hrm det sista lät lite 4:e klass men vuxna sover väl inte hemma alltid och då heter det väl sova över? (pappa är inte singel hur mycket det än lät så)
Många snackar om att hunden är en vän för livet och kanske till och med en livskamrat, men det kan faktiskt en katt också vara + att den kan ta hand om sig själv! Min viktigaste ståndpunkt i denna frågan:)
Så; hund? Nej katt!