En mycket nära vän till mig slängde ur sig att jag är materialist under ett nödvändigt bråk tidigare idag. I helvete heller tänkte jag! idiot jävel.. Men nu funderar jag lite över om vi inte alla mer eller mindre är det ändå? Vi lever ju verkligen i en materialiserad värld och jag är ju en del av den, gör det då mig till materialist? Jag köper ju inte saker för att andra tycker att det är snyggt, utan för att jag själv gör det.. Men det är ju inga grejer jag egentligen behöver, jag menar verkligen behöver. Det är verkligen inte så att jag tror att man blir lycklig bara för att man äger det senaste märkes plagget. Däremot kan jag inte sticka under stolen med att jag kan känna mig stolt över att bära ett snyggt dyrt märkesplagg.. (trots att man kan hitta kopian på H&M)

Jag tror faktiskt att i grund och botten är vi nog lite av materialister allihop(nu pratar vi västvärlden) och ska jag vara ärlig så ser jag inget fel i det, så länge inte detta sk. behov tar över helt..