Ja jag vet att jag tjatar om mina bussincidenter, men det är den mest händelserika studen på veckodagarna för mig.. Sorgligt va.
I alla fall! När jag gick på stadsbussen från skolan för att ta mig ner till stan börjar busschauffören prata med mig. Går ju på kryckor så han sa:
"det där ser inte bra ut"
Jag svarar: "nej, det är inte alls kul"
B: "vill du sitta här fram?"
J: "nej, det är ingen fara"
B: "okey, hoppas det blir bra"
J: "ja, tack så mycket"
B: "ha en fortsatt trevlig dag!" hann han skrika också innan jag försvann bak i bussen, och medans jag går tänker jag: Va fan, bry dig inte! Sluta prata med mig.. låt mig bara få gå och sätta mig.
Ja, för ibland är jag så självupptagen att jag tror att okända människor som börjar prata med mig stöter på mig och så är väldigt sällan fallet! För ganska snabbt inser jag att denna oskyldiga människa bara är väldigt trevlig eftersom han önskar alla som går på bussen en fortsatt trevlig dag. Och då går det upp för mig, att vilken härlig människa egentligen! Sånna behöver vi verkligen fler av, för jag måste börja vänja mig!

---

Tänk att jag är hemma så tidigt att jag kan titta på Oprah! Underbart. nu måste jag springa till soffan innan jag har missat en hel kvart!